Vänskap! - Omtanke Ullabulla

Det har hänt mig i livet att jag blivit smått hånad för som det sades:
- Du har inga vänner, Lennart!
Underförstått, du fann ett fel hos mig, en svag punkt, ett sätt att mobba. Ett njutbart faktum att ha rätten att få tortera mig psykiskt.
Nu tänker jag inte på "Ondskan"! För hon slog med knuten näve och sextrakasserade mig i sin primitivitet. Kvinnor slåss inte, utan bara män, i den offentliga lögnen. Fy fan!
Själv ser jag saken som så att behoven är olika. När jag väl är hemma önskar jag ofta bara vara. Jobbet som pedagog är jag hela tiden i centrum och tystnad hemma tillsammans med "Panskan" och Karo är underbart. Ett sätt att ladda! Idag slumrade jag till på sängen och Yan berättade senare när hon kom in att Karo låg nedanför vid tröskeln och vaktade sin husse. Skönt med en sådan vän/hund!
När jag gick med på Facebook exploderade allt och vännerna bara strömmar till. Därför ler jag åt Dig som tykte om, njöt, av att säga;
- Du har inga vänner...... Lennart!
Mitt liv kom att förändras sakta och säkert den dagen Yan steg in i mitt liv. Varje dag är som att numera äta gelehallon, Ullabulla!