Tystnadens Laxne

Yan skriver om tystnaden som omger oss i sin blogg. Inte tystnaden som finns mellan oss, den finns inte. Vi skrattar och uppmuntrar varandra hela tiden, Viktigt!
Tystnaden är den tystnaad hon beskriver när hon kommer från sitt Peking till Laxne. Jag tar upp detta för jag minns själv när vi flyttade från Norrland till Stockholm. Bullret i stan och smutsen jag upplevde. Hemma i norr var det verkligen tyyyyssst, bortsett från när vi alla eftrkrigsungar skrek som kråkor i skyn och hittade på bus i mängder. Då var det inte tyst när de vanligtvis drabbade "gubbarna" vrålade- ungdjävlar kom tillbaks.... och vi kutade i full flykt.
På 60-talet upplevde jag Stockholm som riktigt skitigt. Idag är stan relativt ren bortsett dagen efter alla förskräckliga utekalas som anordnas på löpande band. Här på landet sorterar vi sopor så till den grad att sopgubben började undra? I stan stjälptes det mesta i samma tunna. Så visst återstår det en hel del att göra i Fjollträsk.
Omgivningarna runt Laxne påminner om de runt Malmberget, speciellt mot Skottvångshållet. Och även gruvhålen. En kväll i somras sjöngs det gruvarbetarsånger i Skottvång. Och när jag berättade det för min barndomskompis Kjell blev svaret.
- Då måste du gå dit för du är ju en gruvarbetarunge. (en order!)
Här gillar jag tystnaden och i mitt jobb snackar jag mycket och här kan jag få vara tyst, mycket tyst, och helst hålla mig i tystnadens fält för mig själv med min kära Yanska panska och Karo.
Han däremot tränar vi för fullt att bli en tyst icke skällande hund. Och han tar sig när han inte glömmer bort sig. Och när jag kommer ångande med munkorgen vet han nu vad som gäller och tittar mot grannens hundar och menar att det är dom....