Viktigt är det att ta tillvara saker och ting. Ett sätt kan vara att sälja dem vidare på ett loppis. När jag far fram på vägarna till och från Laxne och även inne i centralorten Gnesta möts jag av den vanligaste affärsformen i kommunen; LOPPIS, kanske även i hela Sverige? När festen är över och bordet plundrat återstår möjligen att fixa loppis för de kvarvarande?Loppis kan också heta Blocket, Tradera, på nätet och gömma sig bakom ord likt; second-hand, antikt, fynd och kuriosa etc. Kärt barn har många namn!
Vad händer med ett samhälle som för mycket omvandlas till ett gigantiskt loppis?
Själv upplever jag för många loppisaffärer, en väg bakåt och stagnation. Fantasilöst! Alla dessa skyltar sammantaget om de Sörmländska loppisarna ger mig även en känsla av uppgivenhet. Jag kan drabbas av primitiva flyktkänslor och få mardrömmar av alla loppis. Mitt ungdoms loppis i norr var soptippen utanför Malmberget, dit vi fattiga grabbar drog för att göra gratisfynd i alla dess former, även sånt kunde säljas vidare.
Inte alls bra, å andra sidan är jag möjligen ensam om den loppiskänslan? Och kan säkert söka hjälp för åkomman. Loppissjukan!
Loppis är också en kommun i Finland med ca 8.000 inv. Lite mindre än Gnesta; som hade antal invånare; 10 193 ( per mars 2009)
PRYLARNA I PEKINGHÖRNAN SKALL OCH FÖRBLI NYTILLVERKADE, även om priset inte får vara för högt...
Min grundinställning idag är att i huvudsak skänka bort gamla prylar jag inte längre behöver för att istället få ägna mig åt helt nya projekt, just likt PEKINGHÖRNAN.
EN BASAR I TIDEN!
